Hej på er!
Som ni har förstått så har dagarna flugit iväg och lusten att blogga har varit minimal. Men nu så… 
I tisdags, den 27/7, lev jag och Robert tvåbarnsföräldrar och Tim blev världens stoltaste storebror! Hon kom till oss med planerat kejsarsnitt kl.16.02. Hon var 51 cm lång och vägde 3750 gram. (Tim var lika lång, men vägde 70 gram mer.) Båda föddes i vecka 38+4. Det är så roligt att se hur lika dom är! Mina små underverk! <3
Här kommer en liten förlossningsberättelse för dom som är intresserade:
“Förlossningen” började dramatiskt då jag natten mellan söndag och måndag skulle gå upp och kissa. Till min förfäran har det kommit blod, och utan att tänka två gånger ringde jag till förlossningen. Dom sa att det mest troligt inte var någon fara, men om jag skulle börja löda mer så skulle jag ringa igen. Resten av natten vågade jag inte gå på toletten igen…
På morgonen gick jag och då kom det en stor klump med blod och jag fick panik. Packade blixtsnabbt ihop det sista i BB-väskan, packade det sista i Tims väska och ringde sen förlossningen. Då var klockan 7 och dom sa till oss att komma in vid klockan 8. Tim fick sin välling och sen åkte vi och lämnade honom hos farmor och farfar. (Kl.10 hade vi ändå en tid bokad för möte med narkosläkaren, så dom var beredda på att ta honom. Det blev lite tidigare bara än planerat.)
Väl inne på förlossningen fick jag ligga med en massa bälten och mätgrejer på magen i ca 30 minuter. Hjärtljuden var bra och jag hade sammandragningar som jag inte ens kände av. Efter det var det undersökningsdax med farbror doktorn. Det var jag inte riktigt beredd på… Han skulle kolla livmodertappen och det gick ganska hårdhänt till. Det plus att jag innan var nervös för blödningen gjorde att jag började gråta. Tydligen var jag öppen 1,5 cm också.
Sen gick vi in till ultraljudsrummet. Det visade sig att barnet hade bra blodflöde och att det fanns bra med fostervatten. Alltså ingen fara! Sen uttryckte jag min oro för att det skulle sätta igång och vi inte skulle hinna in i tid för att få kejsarsnitt. Då sa läkaren att om jag ville så kunde dom skriva in oss redan nu. Vad glad jag blev!!! Vi hade ju ändå alla väskor med oss och Tim var i tryggt förvar hos farmor och farfar. Bara för att vi blev inlagda var vi ju inte tvugna att vara där hela tiden. På kvällen blev vi bjudna på en jättegod trerättersmiddag hos farmor och farfar och fick träffa Tim!!! Min lilla älskling!
På kvällen och under natten togs lite fler prover och vi fick veta att kejsarsnittet mest troligt skulle ske vid 13-tiden dagen efter.
Jag har nog aldrig tagit det så lungt som jag gjorde på sjukhuset den dagen då allt skulle ske. Jag var inte alls nervös utan allt kändes bara bra! Tyvärr blev allt uppskjutet några timmar och då blev väntan riktigt lång. Det kändes inte “på riktigt” förrän jag fick värktabletterna som jag skulle ta i förebyggande syfte och det snygga nattlinnet som jag skulle sätta på mig inför operationen. När barnmorskan kom in och sa att vi var väntade på operationen kom fjärilarna i magen. Jag fick lägga mig i sängen och blev skjutsad till operation. Helt overkligt att man inom en timme skulle få hålla sin bebis i sin famn!
Vi kom in till operationsrummet och speciellt charmigt var det ju inte. Narkosläkaren kom in och började förbereda för ryggbedövningen. Ryggbedövningen tog jävulskt ont!!!! Jag sa en lång ramsa med väl valda svordommar…
När bedövningen börjat verka satte dom katetern, vilket jag hade haft som önskemål. Annars sätter dom den oftast innan bedövningen av någon konstig anledning… Operationen gick jättebra och man kände all beröring, men ingen smärta. Riktigt cool upplevelse. Jag hade Robert uppe på min vänstra sida och narkosläkaren vid min högra. Jag frågade om dom hade börjat än och då fick jag veta att det snart var klart!
När bebisen var ute hördes världens mest underbara skrik! Narkosläkaren frågade vad jag trodde att det blev för något och då sa jag att jag trodde att det blev en kille. Då sa han: “Låter det där som ett killskrik tycker du?” Jag fattade ändå inte förrän dom kom och visade att det blev en tjej! HELT UNDERBART!!! Lyckan var total! Jag kände alla känslor som jag borde ha känt när Tim föddes, och tårarna bara rann.
Efter operationen åkte vi tillbaka till rummet som vi hade bott på och där fick bedövningen släppa. Underbart att få vara tillsammans med Robert och Molly hela tiden. Hon ammade första gången i sängen på väg upp från operation och det gick jättebra!
2,5 timmar senare kom det första besöket i form av stoltaste storebrodern i stan och farmor, farfar och faster. Bedövningen hade släppt och jag kände mig jättebra!
Tim hade ritat en teckning till Molly!
Tim stannade kvar hos oss och det kändes hur rätt som helst! Han och Robert sov i en säng, jag i en och Molly i sin lilla plastsäng.
Dagen efter var jag upp och gick och läkaren kom in och sa att vi fick åka hem när vi själva ville. Det kändes som att vi hade kunnat åka hem redan dagen efter, men vi valde att stanna ytterligare en natt bara för säkerhets skull. Tim blev ganska rastlös på sjukhuset, så Robert och Tim drog in till stan och gjorde lite ärenden. På eftermiddagen kom Roberts föräldrar, syrra och farmor förbi för att fira min födelsedag. Det hade jag nästan glömt bort att det var!
Den 29/7 åkte vi hem vid klockan tolv. Då var Molly inte ens 2 dygn gammal. Sedan dess har vi mest myst på här hemma. Robert har varit helt fantastisk och skött all markservice. Huset har aldrig varit så rent och så fint som det är nu!
Summan av allt är att allt har gått otroligt bra! Över förväntan! Jag läker fint och behöver knappt värktabletter längre. Molly är världens finaste och snällaste bebis och Tim är en stolt storebror som vill hålla, klappa och pussa på sin lillasyster hela tiden.
Tim är intresserad av vad barndoktorn har att säga…
Nu orkar jag inte skriva så mycket mer, men jag får försöka skriva snart igen. Om jag känner för det, så klart!
